Autism + ADHD, leva med inre kontraster

Det stora skälet till att jag var gott och väl över 50 år innan jag insåg att jag hade både ADHD och autism (det som i USA kallas AuDHD) beror till stor del på att de här båda egenskaperna/funktionerna döljer varandra. Inte så att de tar ut varandra, absolut inte, men från utsidan hjälper de till att dölja varandra.

När jag har nämnt att jag har ADHD har jag fått kommentarer som att jag omöjligen kan ha det, jag som har klarat av skola + gymnasium + universitet och har någotsånär ordning på mitt liv. Japp, det är där som min ordningsälskande autism kommer in. Plus en stark drift att bevisa mig själv (det där som drev mig till utmattningar).

När jag nämner att jag har Autism säger folk att jag omöjligt kan ha det eftersom jag klarar av att prata med folk och dessutom uthärdar ögonkontakt. Japp, det är där som min ADHD kommer in – den impulsiva och pratglada delen av mig. För övrigt har jag tränat i 60+ år på ögonkontakt (normalt sett tittar jag på en punkt mellan folks ögon).
Dessutom behöver jag se folks mun och ansiktsrörelser för att höra vad de säger, vilket gjorde det besvärligt under covid-perioden när många gick med mask. När jag inte såg munrörelserna hade jag svårt att höra vad de sa, samma sak när någon vänder bort ansiktet medan de fortsätter att prata – då har jag svårt att uppfatta vad de säger.

För övrigt hade jag nog fortsatt att gå ovetande om inte min förstfödda sagt till mig ”jag har insett att jag är autistisk, och mamma det är du med!”. Skälet till att det inte fångades upp när de var liten berodde nog mest på att jag betraktade dem som fullt normal, eftersom jag var likadan. Det blev också väldigt tydligt i intervjun som var del av deras utredning – jag bekräftade psykologens frågor om diverse beteenden och kommenderade ideligen ”och det har jag också alltid gjort”.
Det här lär ska vara en väldigt vanlig väg till att ens tänka tanken, särskilt för kvinnor. Mycket också beroende på fördomen om att bara pojkar kan ha ADHD/autism och dessutom att det automagiskt gick över när en fyllde 18. Fel och fel.

Själv har jag ingen officiell diagnos. När jag först träffade en psykolog efter en egenremiss blev jag avfärdad från autism-teorin eftersom jag hade lyckats möta hans blick ett flertal gånger under samtalet. Ändå hade han lagt märke till att jag gjorde en upprepad rörelse under samtalet, det som populärt kallas ”stimming”. Väldigt tydligt tecken på neurodivergens. Tyvärr hade jag inte lagt ner något jobb på att själv utreda, så att jag kunde peka på specifika ”bevis”.
När jag senare återigen begärde en utredning hade jag gjort diverse online-tester och dessutom sammanställt en redovisning på 19 A4-sidor där jag förklarade varför jag trodde att jag hade både ADHD och autism. Den gången blev jag avfärdad redan innan jag fick komma till intervju, så jag fick aldrig tillfälle att visa mitt 19-sidiga dokument som bland annat berättade om hur jag lärde mig själv att läsa vid 4 års ålder – det som jag sen upptäckte kallas ”hyperlexi”.
Jag flyttade till Norrbotten 2023 och försökte återigen få en utredning. Blev avfärdad för att jag ”hade överlevt fint så här långt” (sju utmattningar är inte vad jag skulle sammanfatta som ”fint”) och de bara hade resurser för barn och ungdomar…